Med blandade känslor sitter jag då återigen på tåget ner mot Gbg. Vill inte alls lämna! Agnes och Märta var så söta i morse. Extra kramiga och gosiga och båda sa att de kommer att sakna mig. De är så fina och kloka flickor! 
Fick ett brev från Märta som jag fick öppna antingen på tåget eller när jag kom till Göteborg. Kunde såklart inte vänta. :-) 
Gulle! 
"Hej Moster Tak för alminakan jag kåmer sakna dej håpas at du hare bra kram och pus från Märta och Agnes." Men alltså jag smäller av!! Älskade unge! 

Beslutet om att flytta hem är det bästa jag har tagit känns det som. Jag kan helt enkelt inte vara ifrån dessa två mer än nån vecka åt gången. 
Jag är sjukt nervös för operationen imorgon. Vet egentligen inte vad exakt jag är nervös för, men det är väl en kombo, kanske. Att släppa kontrollen över sig själv och sin kropp. Hur resultatet kommer stt bli, smärtan efteråt, (jag är extremt dålig på att hantera smärta) hur narkos och operationssköterskorna kommer att bemöta mig, osv osv osv... Typ allt, alltså. 

Jag saknar M. Vi hann inte ses den här veckan, för han åkte till Dubai samma dag som jag kom till Sthlm och kommer hem på fredag. Typiskt. Men jag hoppas att han kan komma ner till Gbg snart. Dock är det ju bara lite mer än sex veckor kvar nu innan jag flyttar upp. Helt sjukt. Sex veckor! Kan knappt fatta det. Känns konstigt att jag ska hinna packa ihop allt på den korta tiden. Ska faktiskt släpa upp alla tomma flyttkartonger redan ikväll för sen tänker jag att det kanske blir svårt med armen. Så kan jag gå och plocka och fylla dem lite pö om pö sen. Jag har ju faktiskt en hel del som jag inte använder som jag kan packa ner redan nu. Vinterkläder och skor tex. De behövs inte längre. 

Nä men nu orkar jag inte skriva mer. Ska sova! ;-) 💙

Kommentera

Publiceras ej