Ja men då så. Då var dagen äntligen här som jag har väntat på sen i somras. Helt sjukt. Nio och en halv månad. Som att vänta på en bebis, typ. 
Jag känner mig inte alls redo för det här. Har dock extra ont i armen idag, vilket peppar mig till att känna hur nödvändigt det faktiskt är att jag gör den här operationen. Alltaå såklart jag vill göra den, men det är nerverna som snackar. 

Ok. Då är det dags att dra! Vi hörs sen. 💙

Kommentera

Publiceras ej