Jag sitter och läser tillbaka i bloggen. Gör väldigt sällan det men ibland så. Och va roligt det är! Man glömmer ju fort alltså. Kul att jag den 12 juli kände att det var så mycket bättre i armen och att jag nog snart skulle vara tillbaka på jobbet igen. Ha ha! Det är ju tur att man inte vet vad som händerna framtiden. 
Jag läste också ett långt och ganska deppigt inlägg om "separationsåret" som jag jämförde med sorgeåret man har efter att man tex förlorat nån närstående. Alltså alla faser man går igenom och att det oftast brukar ta ett år eftersom man måste gå igenom en jul, en födelsedag etc. Det stämmer verkligen. Nu har det gått nio månader sen jag och mitt ex separerade och det är först nu som jag känner att jag verkligen har kommit över honom. Och detta trots att jag "gått vidare" och dejtat andra. Det gjorde jag visserligen redan efter typ två månader, men det är för tidigt egentligen tror jag. Nu har jag gått igenom alla faser som vi gjort tillsammans, ensam och klarat mg helskinnad igenom det så jag är nog klar med honom nu. I land kommer det såklart en väg av megalängt över mig, men det är nog egentligen inte så mycket efter honom utan mer grejen av det vi hade. (Som ju i efterhand inte var så bra som jag hoppats) 

Jag känner mig så jävla redo nu att börja om på nytt f.ö. Vad det innebär i praktiken är väl först och främst att flytta hem. Sen måste jag landa ett jobb som jag känner att jag trivs med och kan klara av trots min arm. Ja men sen kommer ju resten. Kärlek, kids etc. Jo jag dejtar nu, men det är ju faktiskt ett gammalt ex (som jag gjorde slut med av en anledning) och vad det leder till har jag igen aning om. Än så länge så ses vi ytters sporadiskt, men det blir väl säkert bättre när jag flyttar hem men om vi inleder något, det vet jag inte. Men jävlar va härlig han är alltså den människan! Det har ju gått fem år sen vi var ihop och man glömmer.. He he. Ja ja. Fortsättning följer på den.. 


Äh men jag har ju helt glömt att berätta! Han som jag dejtar nu, är ju artist och hänger ut med diverse kända personer. (Hatar att uttrycka mig på det sättet, men de är ju hans vänner..) Anyway, när vi var och käkade lunch häromdagen så låg en tidning på bordet bredvid oss med en stor bild på Zlatan på förstasidan. Ja men ni som hängt här ett tag vet ju att jag ÄLSKAR Zlatan och skulle offra väldigt många kroppsdelar OCH nära vänner faktiskt, för att då träffa honom. Well... Vi började snacka om honom och så sa jag att Zlatan är mitt frikort och att jag skulle dö starstruckdöden om jag fick träffa honom och då kläcker väl Mr. "Men vill du träffa honom?" Alltså ni fattar att jag höll på att sätta fläskkarren i vrångstrupen va! Nä men då har väl de gått och blivit polare på gamla dar. Mitt ex, (vi kan inte fortsätta kalla honom det... M får han gå under från och med nu) är väldigt nära vän med Olof Mellberg och att Mellberg känner Zlatan är ju ingen suprise, så då har väl de börjat hänga alla tre. Äh men lägg av!!! Jag kan absolut inte träffa Zlatan! Det blir liksom
FÖR stort. Va fan säger man till honom? "Ehh snyggt mål i Sverige -England matchen.."  Fan jag får handsvett bara jag skriver om det nu. Phu! Fortsättning följer där också dårå ;-)
Jag sitter fortfarande ute i solen och njuter. Vill inte alls gå in. Nån timme till går det nog att sitta kvar. Har lyssnat på tre poddar  och nu har jag bytt till Spotify. Just nu lyssnar jag på Samir och Viktor. Alltså hur bra är deras Bada Nakna?! Jag får inte nog! Den går på repeat dagarna i ända. 

Nä men nu kanske jag måste plocka lite bland mina grejer och packa. Jag åker sjukt tidigt imorgon bitti. Tåget går 07 från centralen så jag lär väl behöva lämna förorten strax efter fem för att hinna. :-) Kan inte fatta att när jag jobbade i flyget så checkade vi ibland in kl 04.05 på Arlanda. Då fick jag kliva upp 02. Sjukt! 

Sa jag att de ringt på referenser föresten? Fan, läskigt ändå. Jag vet ju inte om jag vill ha jobbet. A men lite att grubbla på alltså... 

Ok. Nu slutar jag. Hej! 💙





Kommentera

Publiceras ej